Hannah Smith

Kan man sakna något man aldrig haft?

Massa bilder, en del inte ens relevanta men de ger en känsla av vad som komma skall, tror jag.

En tanke slog mig härom dagen och har varit med mig under helgen framför allt; Kan man sakna något man aldrig haft? 

Kanske låter som en konstig sak att fundera över och många tänker nog att svaret är lätt, för vissa är det ett självklart "Ja, det kan man" eller "Självklart, konstigt att du ens ställer frågan" medan för andra är nog svaret "Nej", "Är du knäpp" eller "Hur vet du ens att du vill ha det/vad du vill ha om du aldrig haft det". Min första tanke när frågan kom upp i huvudet var att jag blivit knäpp av att ha för mycket ledig tid men att ja det kan man väl, lite senare blev svaret att nej det kan man ju inte eftersom man inte vet hur det skulle vara om man haft det. Ju mer jag funderade desto mer hamnade jag mitt emellan mina tidigare svar. 

Livet är ju uppbyggt på att uppfylla mål och drömmar man inte uppnått ännu men tror att man blir lycklig/nöjd när man når. När man inte når dessa känner man sig misslyckad och man har en längtan eller fundering över hur det hade varit om man nådde dit. Kanske en vision eller en romantiserad bild av hur det skulle vara. Alla har väl föreställt sig sin första lägenhet, sitt första jobb eller första kärlek/första förhållandet framför sig innan det har kommit på tal att flytta, jobba eller dejta. Kanske gått med föräldrarna på IKEA eller annan valfri möbelbutik och tänkt att sådär vill jag att mitt framtida kök ska se ut eller tittat på valfri serie och sett en av huvudpersonerna gå över ett knarrande golv i morgonrock och sätta sig vid det där perfekt stora fönstret som släpper in precis lagom med ljus och kika ut mot morgon solen med en kopp kaffe innan jobbet/skolan, och tänkt sådär ska jag vara i framtiden. Sofistikerad, glamorös och utan ett problem i världen. Verkligheten blir sen en annan den första lägenheten ser inte ut som du hade tänkt dig, men den är din så du är lika glad ändå, första kärleken är över innan den ens har börjat och första jobbet är motsatsen till glamoröst. 

Nej delen är mer åt det hållet du vet ju ändå inte hur det är eller hur det blir innan du har det framför dig, för så är det ju bilden du har av hur de är blir ju sällan verkligheten. Så hur kan du då sakna det? Du har ju ändå bara rusat fram i dina tankar och föreställt dig något som kanske inte ens blir så men ändå görs de om och om igen. Varje gång "Nästa lägenhet/hus kommer vara precis som jag tänkt mig", "Nästa jobb kommer vara mitt drömjobb och allt kommer vara perfekt" och såklart inför varje första dejt spenderar du alldeles för länge framför spegeln med att välja ögonskugga, om håret ska lockigt eller rakt och minst två av dina närmaste vänner blir bombade med bilder på de kläder du inte kan välja mellan. Dejten går bra ni träffas igen, förhoppningar kanske väcks och du skickar i väg ett hjärta i slutet av smset även om det kanske är tidigt och nervöst öppnar du svaret. Allt verkar gå bra till en dag då du inte får svar, en dag blir två som blir en vecka efter det inser du att det nog är kört även om det verkade bra, tills svaren slutade komma. Du funderar över vad du gjorde för fel men du kommer aldrig få veta, kanske äter du lite glass, tar ett glas vin en onsdag och är lessen ett tag innan du börjar om på samma sätt igen. 

Ni förstår hur mina tankar gått fram och tillbaka under dessa dagar, även om jag inte vet vad mitt svar är just nu, om en vecka, månad eller år så lutar det nog åt ett ja för tillfället. För som jag skrev så även om det gång på gång inte blir som man tänkt så testar man igen och igen även om resultatet fortfarande inte når upp till visionen du hade när du började. Men frågan är om det kan kallas saknad eller om det ska kallas något annat. Tror det beror på vad det handlar om du kanske inte kan sakna en lampa som du sett i ett showroom fast du längtar ju efter att köpa den så det kanske kan det räknas ändå. När det kommer till vissa saker tror jag att ordet sakna är på sin plats även om det jag föreställt mig är helt fel, just nu är det nog två saker, dessa bidrog till min fråga, ett jag saknar mitt glammiga jobb där jag går i en snygg skjorta med ett par snygga byxor eller kanske kjol med ett par snygga klackar till för att sen när dagen är slut känna den härliga känslan av ledighet och fundera över vad jag ska göra till middag. Sak numer två är någon att dela mitt liv med, kanske är fel ord men saknar sällskap av någon jag tycker om, att klä upp mig och gå på dejt med någon som ger mig fjärilar i magen och le sådär fånigt mot telefonen när jag ser namnet på skärmen. Någon att se på film med under tystnad och njuta av varandras sällskap. Tror inte jag behöver förklara mer vad jag menar, även om jag inte haft det ännu och trivs bra i lägenheten med mig själv så ser jag ju hur de vänner som har detta mår, kärleken när de tittar på varandra och självklart alla ups and downs och det ger känslan av att komma ett steg närmare perfekt när de faller på plats men så kommer besvikelsen igen när allt är bra tills svaren slutar komma, glassen hamnar i frysen trotts att plånboken säger nej och fjärilarna dör sakta men säkert, en efter en.  

Vet inte vart jag ville komma med inlägget men eftersom inte så många kikar in här kändes det skönt att få ur mig lite tankar, kommer troligen inte få några svar i kommentarsfältet. Vet inte om inlägget handlar om förväntningar som inte nås, hur vi som människor målar upp bilder över framtiden gång på gång även fast det inte blir som vi tänkt, kärlek/dejtande/vad jag bör kalla det eller en mix av alla dessa saker. Frågan finns fortfarande kvar och fler kanske är på väg men någon gång kommer svaret. 

Om ni har orkat läsa allt, vad tror ni kan man sakna något man aldrig haft?

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas