Hannah Smith

torsdag

Som jag saknar det där både hästar och ridning som det är men mer än något saknar jag honom. 

Goddag! Hoppas alla har en bra torsdag, jag ska fylla på kaffe koppen hämta min smoothie och sen ska jag snart ta och göra lunch. Till middag igår åt jag en vegetarisk pasta med zucchini, champinjoner och tomat i en tomat och vitlökssås blir något åt det hållet till lunch idag tror jag sen blir det affären och diskning som jag ska fixa. Behöver köpa hem nya grönsaker (händer ca var 3dje dag) då jag alltid hinner äta upp större delen innan jag hinner använda dom i matlagningen. Har alltid varit sån att jag kan vara sugen på något och det slutar med att jag äter tomater klockan halv 2 på natten för att jag inte hittar ett äpple jag vill ha, 3/4 delar av en gurka äter jag som gurkstavar eller bara för att innan den sista delen används i en sallad. En dyr vana men nyttigare än godis eller chips och det är ju alltid något. 

Hittade den här bilden i min dator och kände verkligen hur jag saknar det där med hästar och ridning, insåg att det inte kommer bli som när man var yngre igen, finns inte studie dagar att spendera i stallet, kanske inte kommer ha möjligheten att ha lika fina hästar eller tävla osv, men jag saknar det ändå. Tur jag har lillasyster ibland ändå så jag kan låna ponny med jämna mellanrum. Det jag också kände var att hur mycket jag än saknar hästar är det framför allt honom jag saknar, han som ena dagen tränade piaff, passage och byten i varje och nästa dag reds ut barbacka i skogen eller värmdes utan sadel innan jag skulle träna för att flera hästar hade samma. På denna bild är jag på väg till ridhuset för att värma innan någon form av träning, om jag minns rätt skulle jag snart tävla men Nina hade sadeln så fick lova att rida utan tills hon var klar. Hästen som gnäggade även om jag inte varit i stallet på länge, blev tyvärr så på slutet pga flytt osv eller la huvudet i ens famn efter tävling, när man var lessen eller bara för att. Hästen som gav mig gråa hår, hade mer personlighet än någon annan och var Emil i lönneberga personiferad. Nu ska jag sluta skriva om hur mycket jag saknar denna häst innan jag börjar gråta, helt sjukt har ju ändå gått nästan 3 år sen han såldes. Hoppas han har det bra och hittar på minst lika mycket hyss i USA där han är nu som han gjorde här. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas